Oro

Sitter här med min oro och känsla av hjälplöshet, det är jobbigt att inte kunna påverka ibland. Sonen har problem, men befinner sig långt bort på andra sidan Atlanten och jag har små utsikter att hjälpa honom. Det är ju så man fungerar som förälder, även om barnen blivit vuxna och har ett eget liv så vill man hjälpa dem när de ber om det. Han har tre barn och en hustru att försörja men får inte ekonomin att fungera trots två jobb. Han sliter tolv - fjorton timmar per dygn, ryggen tar stryk, fötterna värker och han får ta värktabletter för att kunna jobba...och inte råd med sjukförsäkring, så ingenting FÅR hända! Men nu verkar det som om han kommer att förlora båda jobben...suck!! Som mamma har jag svårt att slappna av och njuta av min semester just nu, tankarna och oron gnager. Jag försöker tänka att det kommer bättre tider snart..men det är bråttom. Det är lätt att tappa sugen när tillvaron rasar, men han är bra på så mycket så jag hoppas han får nytt jobb med bättre lön kanske?